4. Förintelsen

Det mest extrema exemplet på antisemitism är Nazitysklands folkmord på närmare sex miljoner judar under andra världskriget.

Efter att nazisterna erövrade makten i Tyskland 1933 utsattes de tyska judarna för en statligt organiserad förföljelse som hela tiden förvärrades. Med andra världskrigets utbrott 1939 ökade den ännu mer och drabbade judar i alla de länder som Tyskland ockuperade. Så småningom övergick förföljelsen i ett försök att döda alla judar i Europa. Detta folkmord kallas Förintelsen.

Nazismen

Efter första världskriget (1914–1918) tvingades Tyskland lämna ifrån sig stora landområden och betala höga skadestånd. Många tyskar uppfattade detta som orättvist. En djup ekonomisk kris födde känslor av hopplöshet. Nazisterna och deras ledare Adolf Hitler påstod att judarna bar skulden till alla olyckor som drabbat Tyskland. Hitler lovade att återvinna förlorade landområden och på nytt göra Tyskland till en mäktig nation, utan judar och andra ”främlingar”.

Förföljelse

Omedelbart efter att nazistpartiet kom till makten 1933 inleddes en organiserad förföljelse av Tysklands judar, som utgjorde mindre än en procent av den tyska befolkningen. 1935 infördes de så kallade Nürnberglagarna. Lagarna bestämde vem som var jude, de gjorde de tyska judarna till andra klassens medborgare och förbjöd till exempel äktenskap mellan judar och icke-judar. Fler lagar följde som tvingade bort judar från allt fler delar av det tyska samhället. De blev ekonomiskt och socialt helt isolerade. 1938 stämplades tyska judars pass med ett rött J. Stämpeln infördes efter önskemål från Schweiz och Sverige som ville kunna identifiera och avvisa flyende judar vid gränsen.

Foto på pass med stämplat rött J

1938 stämplades tyska judars pass med ett rött ”J”. Stämpeln infördes efter önskemål från Schweiz och Sverige som ville kunna identifiera och avvisa flyende judar vid gränsen. Foto: United States Holocaust Memorial Museum

Den nazistiska regimen understödde förföljelsen med en våldsam antisemitisk hets. Judarna utpekades som ett dödligt hot mot Tyskland och den så kallade ”ariska rasen”. De anklagades för att ligga bakom kommunismen, kontrollera de internationella finansmarknaderna och styra världen genom en global sammansvärjning.

Antisemitisk propaganda i form av en väggtidning i Nazityskland

Antisemitisk propaganda i Nazityskland. Hetsen mot judar förmedlades bland annat genom väggtidningar. På bilden ses män läsa tidningen Der Stürmer vars stående slagord var ”Judarna är vår olycka”. Foto: Wikimedia Commons

I november 1938 genomförde nazisterna en omfattande pogrom mot judarna i Tyskland och Österrike. Fler än tusen synagogor förstördes och affärer som ägdes av judar slogs sönder och plundrades. Hundratals judar misshandlades och mördades, och runt 30 000 judiska män arresterades och spärrades in i koncentrationsläger.

Foto på en judisk affär som slagits sönder och plundrats

Under pogromen i november 1938 slogs affärer som ägdes av judar sönder och plundrades. Foto: Wikimedia Commons

Med andra världskrigets utbrott 1939 tilltog förföljelsen. I de flesta länder som Tyskland ockuperade isolerades judarna från den övriga befolkningen och utsattes för omfattande förtryck. Judar tvingades bära en gul stjärna på sina kläder.

Bilden visar en affisch från Nazityskland. På den beskrivs de så kallade Nürnberglagarna, som den nazistiska regimen införde 1935.

1935 införde den nazistiska regimen de så kallade Nürnberglagarna. Syftet med lagarna var att bestämma vem som var jude och avskilja judar från icke-judar, så att myndigheterna skulle veta vem som skulle drabbas av de antijudiska bestämmelserna och åtgärderna. Lagarna gjorde judar till andra klassens medborgare och förbjöd äktenskap och sexuellt umgänge mellan judar och icke-judar. Fler lagar följde som tvingade bort judar från allt fler delar av det tyska samhället. Foto: Wikimedia Commons

Masskjutningar

1941 angrep Tyskland Sovjetunionen. En massmordskampanj mot judar inleddes, av nazisterna kallad ”den slutliga lösningen på judefrågan”. På mindre än sex månader dödades 700 000 judar av så kallade ”Einsatzgruppen” (en sorts specialförband), ibland med hjälp av frivilliga ur lokalbefolkningen. Judar drevs ut ur städer och byar och sköts. Under massakern i ravinen Babi Jar vid Kiev mördades, under två dagar i september 1941, 33 771 ukrainska judar.

Förintelseläger

Nazisterna tyckte att dödandet inte var tillräckligt effektivt. Deras målsättning utvidgades dessutom till att försöka mörda alla judar i Europa. 1942 möttes höga nazistiska funktionärer i Wannsee utanför Berlin (Wannsee-konferensen) under ledning av chefen för säkerhetspolisen Reinhard Heydrich för att samordna ”den slutliga lösningen av judefrågan”.

Vy på järnvägsspåren som leder in i Auschwitz-Birkenau

Auschwitz-Birkenau, som låg i det ockuperade Polen, var det största av de nazistiska koncentrations- och förintelselägren. Mellan 1940 och 1945 mördades där omkring en miljon judar, 75 000 icke-judiska polacker, 21 000 romer och tusentals andra, bland annat sovjetiska krigsfångar. Foto: Archival collection of the State Museum Auschwitz-Birkenau in Oświęcim

Månaderna därpå ökade antalet deportationer: judar från Tyskland och från ockuperade länder skickades med tåg till getton, koncentrations- och förintelseläger i Central- och Östeuropa. Många mördades i dödslägrens gaskammare, andra sköts eller dog till följd av svält, sjukdomar och slavarbete. Vid krigets slut 1945 hade närmare sex miljoner judiska män, kvinnor och barn mördats. Endast vart tionde judiskt barn som levde i Europa 1939 överlevde kriget.

Foto på judiska kvinnor och barn framför en tågvagn

Judiska kvinnor och barn från Ungern efter ankomsten till Auschwitz-Birkenau och innan de förs till gaskammaren. Foto: Wikimedia Commons
Judiska barn och kvinnor med resta händer eftersom nazister siktar på dem med vapen

I april 1943 gjorde judarna i gettot i Warszawa uppror. I en månad kämpade en liten grupp illa utrustade män och kvinnor mot den tyska övermakten. Upproret utgör det mest kända exemplet på judiskt motstånd mot nazisterna. Bilden visar hur judar tillfångatas för att deporteras eller skjutas efter att upproret slagits ner. Foto: Wikimedia Commons

Brott mot andra grupper

Nazityskland begick grova brott även mot andra grupper. I Tyskland utsattes politiska motståndare, homosexuella och Jehovas vittnen för omfattande förföljelse. Nazisterna betraktade sina egna medborgare med olika handikapp och funktionsnedsättningar som ”mindervärdiga”, minst 120 000 av dem mördades i Tyskland.

Romer utsattes på rasistiska grunder för förföljelse och folkmord. Under andra världskriget mördades enligt uppskattningar mellan 200 000 och en halv miljon romer av nazisterna och deras medhjälpare i andra länder. Nazityskland dödade även runt 1,9 miljoner icke-judiska polska civila och fler än 3 miljoner sovjetiska krigsfångar.

Foto från 1940 på romska fångar, både vuxna och barn, i ett nazistiskt arbetsläger

Romska fångar i ett nazistiskt arbetsläger i Polen 1940. Under andra världskriget mördades hundratusentals romer av nazisterna och deras medhjälpare i andra länder. Foto: United States Holocaust Memorial Museum

Koncentrationsläger

Från början läger för främst politiska fångar som snart utökades till andra kategorier, som kom att utgöra majoriteten av lägerfångarna. De utnyttjades ofta till hårt slavarbete. Många dog av svält, utmattning eller mördades.

 

Förintelseläger

Läger vars enda syfte var massmord på människor. Två av lägren, Auschwitz-Birkenau och Majdanek, fungerade både som arbets-, koncentrations- och förintelseläger.

Anne Frank

När nazisterna kom till makten 1933 lämnade den judiska familjen Frank sitt hem i Frankfurt i Tyskland. Efter att fadern Otto hade hittat jobb och bostad i Amsterdam i Holland kom hustrun Edith och de två döttrarna Margot och Anne dit i början av 1934. Efter att Tyskland ockuperade Holland 1940 var familjen i stor fara. Från juli 1942 till augusti 1944 levde de gömda innan de upptäcktes och skickades till Auschwitz. Anne Frank skrev i sin dagbok om den tid hon levde i gömstället. Hon dog 1945, 15 år gammal, i koncentrationslägret Bergen-Belsen.

Så här skrev Anne Frank i sin dagbok den 9 oktober 1942:
”Våra många judiska bekanta blir hämtade gruppvis. Gestapos behandling av dessa människor är allt annat än finkänslig, de blir forslade i boskapsvagnar till Westerbork, det stora judelägret i Drenthe. Miep berättade om någon som har rymt från Westerbork. Westerbork måste vara fruktansvärt. […] Om det är så illa redan i Holland, hur ska de då leva i dessa fjärran och barbariska trakter dit de sedan skickas vidare? Vi tar för givet att de flesta blir mördade. Engelska radion talar om gasning…”

Fotografi på Anne Frank med en bok

Anne Frank. Foto: Anne Frank House

 

Nazityskland spred en extrem antisemitisk propaganda. Kan du ge exempel på anklagelser och myter som nazisterna spred om judar?

Sverige: Flyktingmotstånd och räddningsinsatser

Sverige var länge ovilligt att ta emot judar som flydde nazisterna. Men under kriget genomfördes viktiga räddningsinsatser.

Få länder var villiga att ta emot judar som sökte fly undan nazisternas förföljelser. Det gällde även Sverige. Mellan 1933 och andra världskrigets utbrott 1939 tilläts endast 3000 judar komma in i landet. Majoriteten av flyktingarna avvisades. Oviljan att släppa in judar berodde bland annat på en allmänt restriktiv hållning till flyktingar, som förstärktes av antisemitism och oro för ökad arbetslöshet. Vissa svenskar protesterade mot denna politik och krävde att Sverige skulle göra mer för att hjälpa nazismens offer.

Sverige stod utanför andra världskriget och undgick att bli ockuperat. Danmark och Norge ockuperades av Nazityskland våren 1940. Den svenska flyktingpolitiken ändrades i slutet av 1942 när Sverige öppnade gränserna för norska judar som flydde nazisternas deportationer. När samma aktion planerades i Danmark hösten 1943 kunde nästan alla danska judar, 7200 av totalt cirka 8000, fly till Sverige med hjälp av danska och svenska fiskare.

Antisemitiska plakat och banderoller på möte 1939

Motstånd mot judiska flyktingar. Protestmöte på Östermalmstorg i Stockholm i februari 1939, arrangerat av nazister. Foto: Aftonbladet

Raoul Wallenberg

Över en halv miljon ungerska judar mördades av nazisterna och deras medhjälpare 1944–1945. Med Raoul Wallenberg i spetsen lyckades dock en grupp svenska diplomater och representanter för Röda Korset rädda tiotusentals ungerska judar, bland annat genom att förse dem med tillfälliga så kallade skyddspass. I januari 1945 fördes Wallenberg bort av den sovjetiska militära säkerhetspolisen. Den 6 februari registrerades han som fånge i Lubjanka-fängelset i Moskva. Raoul Wallenbergs vidare öde är okänt.

Efter kriget har Raoul Wallenberg blivit en symbol för medmänsklighet och motståndet mot nazisternas folkmord. I flera städer runt om i världen finns gator och torg uppkallade efter honom.

Foto på ett skyddspass av det slag Raoul Wallenberg delade ut

Skyddspass av det slag som Raoul Wallenberg och hans medhjälpare delade ut till ungerska judar. Foto: Karl Gabor
Porträtt på Raoul Wallenberg

Raoul Wallenberg, 1944. Foto: Wikimedia Commons

De ”vita bussarna”

I krigets slutskede 1945 lyckades svenska och danska Röda korset, under ledning av Folke Bernadotte, efter förhandlingar med SS-chefen Heinrich Himmler rädda runt 20 000 fångar i tyska koncentrationsläger. Majoriteten av dessa var skandinaver och polacker, ungefär en tredjedel av dem var judar. De räddade fördes till Sverige med de så kallade vita bussarna. Efter krigsslutet kom ytterligare cirka 10 000 judiska överlevande till Sverige.

Vita bussarna i karavan

Rödakorsexpeditionens ”vita bussar” i Danmark 1945. Foto: Röde Kors i Danmark
Under 1930-talet släpptes få judar som flydde Nazityskland in i Sverige. Vad berodde det på?

Aldrig mer?

Efter andra världskriget ställdes några av de nazistiska förbrytarna inför rätta och dömdes. De allra flesta undgick dock bestraffning. I den nya organisationen Förenta Nationerna (FN) beslutade man bland annat att arbeta för att förhindra framtida folkmord och för att straffa dem som gjorde sig skyldiga till sådana brott. FN antog också deklarationen om de mänskliga rättigheterna.

Mänskliga rättigheter

För att bevara fred och säkerhet efter andra världskrigets katastrofer bildades 1946 Förenta Nationerna (FN). Flertalet av världens länder blev medlemmar av organisationen. 1948 antog FN en överenskommelse om att förebygga och bestraffa folkmord. Samma år antog FN:s medlemsländer även ett annat viktigt dokument: den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. I denna finns flera grundläggande rättigheter som är universella, de ska gälla för alla människor överallt i världen.

I FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna sägs bland annat:

  • Alla människor är födda fria och med samma värde och rättigheter.
  • Alla har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.
  • Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
  • Alla är lika inför lagen och har samma rätt till skydd från lagens sida.
  • Alla har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.
  • Alla har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet.

Eleanor Roosevelt spelade en viktig roll för utarbetandet av förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Hon var gift med den amerikanske presidenten Franklin D. Roosevelt, som dog 1945. Eleanor Roosevelt blev 1946 USA:s representant i det nyligen grundade FN. Foto: Franklin D. Roosevelt Library

Inför rätta

1945–46 åtalades 24 ledande nazister vid den internationella krigsförbrytardomstol som inrättats i den tyska staden Nürnberg. De åtalades för planerande av anfallskrig, brott mot freden, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Tolv fick dödsstraff genom hängning, tre friades, andra fick långa fängelsestraff.

Senare hölls flera rättegångar mot nazister som deltagit i folkmordet på judar och gjort sig skyldiga till andra brott. Ur dessa rättegångar föddes idén om en internationell domstol för krigsförbrytelser, folkmord och brott mot mänskligheten.

Motsättningar mellan USA och Sovjetunionen under det ”kalla kriget” 1946-1989 gjorde att saken drog ut på tiden. 1993 inrättade dock FN en internationell krigsförbrytardomstol för brott begångna i före detta Jugoslavien och 1994 en motsvarande domstol för brott begångna i Rwanda. 2002 etablerades en permanent (ständig) internationell brottmålsdomstol i Haag i Holland. Hittills har 123 av världens stater ställt sig bakom denna domstol, men vissa länder – däribland USA, Ryssland, Kina, Indien, Israel och Iran – har inte anslutit sig.

Trots de beslut och åtgärder som efter andra världskriget vidtagits för att förhindra folkmord och massdödande av etniska och religiösa grupper har sådana förbrytelser fortsatt att äga rum på många håll runt om i världen. Storskaliga förbrytelser av detta slag har bland annat ägt rum i Kambodja, Rwanda, före detta Jugoslavien, Sudan, Demokratiska republiken Kongo, Syrien, Irak och Burma. I samband med flera konflikter har kvinnor på ett speciellt sätt utsatts för svåra förbrytelser som våldtäkter.

Foto på åtalade nazister i rättssalen

1945–46 åtalades 24 ledande nazister vid den internationella krigsförbrytardomstolen i Nürnberg. Foto: Wikimedia Commons

Eichmann

Under andra världskriget var SS-officeren Adolf Eichmann ansvarig för organiseringen av transporter av judar från av Nazityskland ockuperade länder till koncentrations- och förintelseläger. Efter kriget flydde han till Argentina. 1960 hittades Eichmann av den israeliska underrättelsetjänsten och fördes till Israel. 1961 ställdes han inför rätta i Israel och dömdes till döden för bland annat brott mot mänskligheten och mot det judiska folket. Rättegången bidrog till att öka kunskapen om omfattningen av de nazistiska förbrytelserna. I TV, som vid denna tid var något ganska nytt, och tidningar återgavs i många länder förhören med Eichmann och vittnesmålen från överlevande judar.

Adolf Eichmann i rättssal 1961

Eichmann inför rätta i Jerusalem 1961. Foto: Government Press Office (Israel)

 

Trots beslut och åtgärder för att förhindra folkmord och massdödande av etniska och religiösa grupper har sådana förbrytelser fortsatt att äga rum efter andra världskriget. Kan du ge några exempel?