Utvecklingen i Mellanöstern

Högtalar ikon

Historiskt sett har inställningen till judar varit jämförelsevis mer tolerant i muslimska länder än i det kristna Europa, men idag är antisemitismen utbredd i Mellanöstern och Nordafrika.

Judiska befolkningsgrupper har levt i Mellanöstern och Nordafrika i tusentals år. Under muslimskt styre har behandlingen av judar sett olika ut vid olika tidpunkter och platser. Judar och kristna har haft status som ”skyddsfolk”. De fick utöva sin religion och kunde skyddas mot förföljelser, men måste betala en särskild skyddsskatt och utsattes för diskriminering. Under vissa perioder och på vissa platser levde muslimer, judar och kristna ganska fredligt sida vid sida, under andra utsattes judiska och kristna minoriteter för förföljelser.

Islamiska religiösa skrifter innehåller ett antal påståenden om judar, flera är negativa, andra är mer toleranta. Genom historien har dessa texter tolkats på olika sätt och tillmätts olika betydelse av muslimska teologer och ledare. Under långa perioder har de spelat en ganska liten roll, men idag används texter som uttrycker sig negativt om judar i islamistisk propaganda.

Svartvitt äldre foto på en grupp barn

Judiska barn i Jemen 1901. Foto: Hermann Burchardt / Wikimedia Commons

Även om fientliga uppfattningar om judar funnits sedan länge var det under slutet av 1800-talet som den moderna antisemitismen, med dess konspirationsteorier och demoniserande bilder, fick fäste i regionen. Denna form av judehat överfördes från Europa. Inledningsvis fördes den vidare av kristna individer och grupper, men spreds med tiden även till muslimska befolkningsgrupper. I början av 1900-talet översattes antisemitiska skrifter, däribland förfalskningen ”Sions vises protokoll”, till arabiska.

Bilden visar omslaget till en arabisk utgåva av

Förfalskningen ”Sions vises protokoll”, som sprider myten om en judisk världskonspiration, översattes för första gången på 1920-talet till arabiska. Den här utgåvan utkom 1961. Bild: Memri.org

En del arabiska ledare såg under andra världskriget Nazityskland som en allierad i kampen både mot den brittiska kolonialmaktens inflytande i arabiska länder och mot judisk invandring till Palestina och strävan att upprätta en judisk stat där. Nazityskland uppmanade samtidigt araber och perser att ansluta sig till nazisternas kamp mot Storbritannien – och mot judarna. Genom framför allt radiosändningar spred Nazityskland antijudisk propaganda riktad till lyssnare i Mellanöstern och Nordafrika. Detta bidrog till antisemitismens utbredning i regionen.

En verkligt stor spridning fick antisemitismen i och med Israels grundande 1948 och de konflikter som följde. I arabiska länder och bland Palestinas arabiska befolkning uppfattades Israels grundande som en stor orättvisa, understruken av den palestinska flyktingkatastrofen. I samband med kriget flydde eller fördrevs omkring 700 000 palestinska araber.

Israels seger i krigen 1948 och 1967 sågs som en förödmjukelse. I både nationalistisk och islamistisk argumentation blandades på många håll kritik mot Israel med antisemitiska föreställningar. Våldsamma attacker mot judiska minoriteter ägde rum i arabiska länder. Majoriteten judar – omkring 800 000 – utvandrade, flydde eller fördrevs.

Svartvitt foto på barn och vuxna framför ett hus

Judar i Libyen före 1948. Foto: JIMENA

I flera arabiska länder och i Iran har antisemitism sedan länge spridits av regimer och viktiga medier. Icke-demokratiska regimer använder antijudiska konspirationsteorier för att bortförklara misslyckanden och avleda befolkningens missnöje med fattigdom och förtryck i de egna länderna. I islamistisk propaganda förenas ofta myter hämtade ur europeisk antisemitism med religiöst präglade beskyllningar mot judar. Men det finns också kritiska röster som motsätter sig judehat.

Den moderna antisemitismen utvecklades i Europa. Hur och när nådde den Mellanöstern och Nordafrika?